En explosion av matglädje!

Så kan man sammanfatta helgens fantastiska mässa Passion för mat i Göteborg. Vi var där och stekte biffar, bjöd på provsmakning och lagade mat på scenen. Vi har "tjötat"med flera tusen göteborgare som alla bryr sig på allvar om vad de äter. Det är som en ny folkrörelse som växer fram. Är det inte underbart? Mässan bjöd på ett stort urval av matprodukter som tillverkats på äkta råvaror och med stort engagemang. Matglädje i varenda hörn. Våra egna kockar Pär Johansson och Anna Stegs lagade mat på scenen. Konjaksgravat innanlår - hur låter det på en skala?

Vinna eller försvinna?

Lönsamheten ligger bara runt hörnet

Jag har haft förmånen att få vara med om en fantastisk resa. I mitten av 90-talet drev jag tillsammans med make och barn ett lantbruk med mjölk och kött-produktion. Tiderna var rätt goda, vi skickade mjölken till vår enda kund, mejeriet och köttet till vårt lokala föreningsslakteri. En ganska lugn och trygg tillvaro. Vi investerade och trodde stenhårt på framtiden. 1999 hade vi varit med i EU i fyra år. Priserna på mjölk och kött störtdök och uppgivenheten blev allt större för varje lokalt föreningsmöte som hölls. Var fanns framtidstänket? Hur skulle våra företrädare tackla den nya konkurrensen? Jag och många av mina kollegor var besvikna och arga över uppgivenheten och hur lätt våra företrädare la sig platt på marken inför den nya konkurrensen.

I butikernas köttdiskar såg det bedrövligt tråkigt ut. Allt i en enda salig blandning av sega, hårda , möra eller torra biffar. Hade du tur kunde du få en mör köttbit, men chansen var liten. Det här ville jag ändra på och i maj 1999 startade jag och några andra entusiaster företaget Hälsinge Lantkök och vi började bygga varumärket Hälsingestintan. Vi sorterade köttet efter högsta kvalitet och hängmörade som förr i tiden. Jag kan lova att många i branschen skrattade gott åt detta försök att ge sig in i den tuffa köttbranschen. Själv var jag full av tillförsikt att det här skulle vi fixa lätt.

Men de första åren blev en tuff skola, med motgångar i varenda hörn. Bångstyriga slaktare och transportörer som säkert än idag skrattar åt hur mycket de kunde fakturera per kilo. Ja listan kan göras lång över alla tuffa hinder och över hur min brist på erfarenhet gav dålig lönsamhet. Men skam den som ger sig. Jag lärde mig på vägen och nu efter mer än 10 år i branschen är Hälsingestintan ett väl etablerat varumärke hos såväl butikernas inköpare som slutkonsumenterna. Skälen till att vi lyckats så bra sitter inte alls bara i att köttet är fint. Det är förmågan att skapa relationer med butiker och konsumenter som är nyckeln. Det spelar ingen roll hur fint köttet är om man inte kan sälja det.

Under tiden som Hälsingestintan gjort sin resa har mjölk och köttproduktionen i Sverige minskat i en rasande takt. Vi producerar inte ens 50% av det nötkött som konsumeras i Sverige. Det hade behövts många företag som vårt för att hålla det utländska köttet stången.

Konsumenterna har en massa olika önskemål och synpunkter på vilket kött de vill köpa. Det är en fråga som verkligen engagerar. Alla tycker någonting om kött och det finns färska undersökningar som visar att kunder ofta väljer sin butik utefter utbudet i köttavdelningen. Vilken fantastisk chans för de svenska nötköttsproducenterna! Konsumenterna har olika köpbeteenden vid olika tillfällen. På måndagar är det billigt och snabbt som gäller, på helgen vill man lyxa till det och då är priset ofta underordnat. Medvetna val av råvaror är en stark trend. Du är det du äter. Det är status att bjuda hem vänner och kunna berätta storyn om både köttet och vinet.

Jag vill påstå att nötköttsuppfödarna i vårt land generellt är okunniga om vad marknaden egentligen efterfrågar. Men det måste ni ändra på för det är enda chansen till en lönsam framtid. Det finns ständig efterfrågan på nya nischer. Vi får ofta påstötningar från marknaden : kan ni leverera ett visst antal djur av en specifik ras i veckan? Och vi måste svara nej varje gång, för det finns ingen samordning och väldigt få initiativ till kontakt ifrån lantbrukarnas håll. Samtidigt hör man ständigt från både lantbrukare och köttbranschen att folk bara frågar efter lägsta priset. Låt mig nu slå hål på den myten: Det är inte sant. Priset kommer rätt långt ner på listan när konsumenten väljer kött.

Mitt råd till er är att ta kontakt med marknaden på ett eller annat sätt. Ta själva reda på vad som efterfrågas. Gå hem och prata ihop er, slå er samman och ta fram det marknaden vill ha. Då får vi svenska premium-koncept som ligger i framkant och som kan bli långsiktiga och lönsamma.

För att lyckas behöver ni lära er mer om marknaden, produktutveckla och

se till att ni klarar jämna leveranser över året. Ingen kan lyckas på en marknad utan att investera i den. Ta initiativet och sitt inte och vänta på vad som ska hända med gårdsstöd mm. Det är ett produktionsinriktat tänk som stämmer dåligt med marknadens efterfrågan. Svenska bönder ni har en fin djurhållning som ni kan vara stolta över. Kanske borde ni tänka som jag gjorde: Om ingen annan gör det så får vi väl göra det själva. Sträck på er, kavla upp ärmarna och sätt igång jobbet för att stärka er egen lönsamhet. Det finns oändliga möjligheter om ni är beredda att jobba för det.

Britt-Marie Stegs, grundare av varumärket och konceptet Hälsingestintan

Tänkvärt om kött!

Såg på Dokument utifrån igår kväll. Prognoserna pekar på att vi behöver dubbelt så stor köttproduktion inom 40 år om det ska räcka till alla. Samtidigt bidrar köttproduktionen kraftigt till utsläppen. Man visade gårdar i USA med nötkreatur som har intensiv produktion. Dvs man trycker i djuren så mycket energi och protein man bara kan på så kort tid som möjligt. Dessutom får djuren tillväxthormoner som kraftigt påskyndar tillväxten. I Brasilien betar många djur men på bekostnad av regnskogarna. Det står alldeles klart att vi inte bara kan blunda för konsekvenserna när man föder upp djur på det sättet. Det vi kan göra här hemma är att sopa framför vår egen dörr. Det går alldeles utmärkt att föda upp djur som betar svenska ängar och hagar men vårt eget nötkött räcker bara till 45% av behovet. Resten importerar vi.

Steg 1. Svenska uppfödare se till att föda upp djuren med stor hänsyn till miljökonsekvenserna! Jag tror det är enda vägen till framgång och överlevnad.

Steg 2. Svenska konsumenter tänk på vad ni köper. Det är fullt möjligt att välja svenskt.

Hur kan vi gå med på det här?!!

Vi svenskar gör verkligen skäl för namnet när vi kallas blåögda. Väldigt många konsumenter är jättenoga med att köttbiten de köper ska vara svensk, men när det gäller kött som stoppas i charkprodukter som korv och skinka så slutar men helt plötsligt bry sig? Alltså är det öppet mål att skicka hit det tyska grisköttet med dioxin i, det som tyskarna inte vill äta. Skicka över det till Sverige bara för där kan vi få ut det på marknaden och de märker inte ens ut exakt varifrån råvaran kommer. Hur kan vi acceptera detta? Hallå! Protestera och vägra äta denna skitmat.