Idag hälsade vi på vår nyaste lilla Hälsingestinta. Susanne som i vanliga fall håller reda på var allt kött från oss kommer ifrån har fått en alldeles underbar liten flicka med tjockt mörkt hår. Tre veckor gammal ligger hon där med tjock kalufs och andas med små lätta andetag. När man ser en så liten människa inser man plötsligt att livet är stort. Varje dag springer vi i våra ekorrhjul och glömmer att det är här och nu som livet är. Är jag på rätt väg? Gör jag det jag verkligen vill? Gör jag något som är gott för andra? Tar jag chansen att dela med mig av det
jag har lärt mig? Jag önskar allt gott till vår nya stinta och tackar för påminnelsen att livet finns här och nu.