Har djuren det bra? Vad ska man tro på?

Läste i ATL att Statens Lantbruksuniversitet inrättar en lektorstjänst i djuretik. Det är bra att man fokuserar på detta som faktiskt många konsumenter bryr sig om.


Djuromsorg är människans ansvar. Punkt och slut. Det är människans inställning och förhållningssätt till djurens väl som är det enda som betyder något. Min uppfattning är att det har större betydelse vilken inställning djuruppfödaren har än om det är ekologiskt eller inte.
Vad som betyder något är om djuren har bra luft, rent och torrt, med mycket strö. Tillgång till friskt vatten. Tillgång till beteshagar med skog eller vindskydd. Daglig tillsyn och att vidta nödvändiga åtgärder så fort något inte står rätt till. Djur kan bli sjuka på olika sätt precis som vi människor. Då behöver de hjälp.
De bästa djurvännerna är de bönder som vi svenska konsumenter vill ha. De går att finna såväl på en vanlig svensk bondgård som på en ekologisk. Framtidens uppfödare måste göra sin hemläxa och ställa sig själv frågan: Bryr jag mig verkligen om djuren? Gör jag allt jag kan för djuren? Om svaret är ja, finns det en framtid, annars inte.

Släpp kossorna loss det är vår!

Tusentals kor släpps ut i gröngräset den här månaden. De flesta har visserligen gått tillsammans i flock inomhus under vintern, men nu är det dags att få sätta svansen i vädret och springa och skutta. Många passar på att åka ut på någon gård för att se på skådespelet. Det är härligt att se hur glada korna blir när de får komma ut. Gamlingarna blir som unga på nytt och så gör de upp om vem som ska bestämma. Efter mycket blängande och stångande är det klart hur rangordningen ser ut, från nr 1 och nedåt i hierarkin. Våra kossor har ofta en kalv vid sin sida och de är hur gulliga som helst! Och de vet precis vem som är deras mamma trots att de blandas ihop.

Hälsingland möter Sydamerika i semifinal!

Inom kort spelas en match mellan Hälsingland och Brasilien. Det är EU-kommissionen som tagit upp förhandlingar med Mercosur, en handelsunion som företräder Brasililen, Argentina, Paraguay och Uruguay. Syftet är öka handeln mellan Europa och Sydamerika betydligt vilket lär vara en lysande affär för EU:s industri. Men! Vårt jordbruk kommer rejält i kläm. Hur ska en hälsingebonde värja sig emot den konkurrens som uppstår när sydamerikanska biffar vräks in i landet, till så låga priser att man snart kan jämföra det med falukorv. En typisk gård i Hälsingland har ca 50 hektar mark utspridda på lika många åkrar. Ängar, stockar, stenar och björkbackar. Vackert som bara den men vad hjälper det? När det blir dags för biff i butiken kostar den hälsingska biffen betydligt mer än den sydamerikanska. Vad väljer kunden? Pust! Om vi inte lyckas mobilisera den svenska hejaklacken till stordåd är det stor risk att vi får storstryk och inte kommer längre än till semifinal. Har de svenska bönderna någon riktig cheerleader som kan samordna hejaklacken och skrika så det hörs? Tveksamt....